Historien om Folkbåt S-210…

En mycket populär båt…

Folkbåten är en av de mest byggda entypsklasserna någonsin och varven och privatbyggarna var många under träbåtseran. Vår båt byggdes 1949-1950 på ett varv som heter Stensunds Båtbyggeri i Vagnhärad. Historien bakom detta varv har sitt ursprung ur Frisksportförbundet som startade upp varvet i slutet av 1940-talet.  Varvet kom totalt att bygga 5 stycken båtar:

F-209  Asynja (1948)
F-210 Rödnäbba (1950)
F-256 Bam-Bam (1948
F-265 Christine (1949)
F-292 Isabella (1949)

 
Folkbåt nr 210 byggdes 1949 som en av de sista båtarna.  Troligen var det Stockholms segelsällskap eller Svenska kryssarklubben som beställde båten som lottbåt ca 1948.  Båten levererades  först 1950 till den lyckliga vinnaren, därav flera olika uppgifter om byggår och att själva skrovnumret är i samma serie som de båtar som registerades 1948.

Båten mättes in allteftersom båten byggdes på varvet. Dock kom båten aldrig att få den så kallade 3-årsmätningen, som görs när båten är sjösatt. Det betyder att båten hade ett mätbrev men inte fick något klassbevis. Förklaringen till detta är troligen att båten lottades ut 1950 till en ny ägare som inte gjorde slutmätningen och heller inte avsåg att tävla med båten och därmed inte hade behov av mätbrev.

Båten var förmodligen  vit eller möjligen ljusblå till skrovet från början. Ruffen var något högre än vanligt. Det var ofta upp till beställaren eller varvet att själv utforma ruffen, som inte styrdes så hårt av regelverket.   Själva skrovet är något mindre än vanligt, enligt det utrymme som finns i de rätt så generösa toleranserna och båten är därför lite lättare /snabbare än ”standardbåten”.

Åren 1950-1976 är än så länge höljda i dunkel. Den historik som jag kunnat få fram sträcker sig till 1976.

I båten har det suttit en metallplatta med texten  ”Stensunds Båtbyggeri, Vagnhärad Byggår 1950”. Plattan var placerad vid ruffluckan, på sidan, så att man inte såg den annat än inifrån.  Denna ursprungliga mässingsplakett finns hos en tidigare båtägare och har lovats att återgå till båten till sommaren 2011.

Den hittills kända historien börjar 1976….

1976 köper Å. W. båten i Malmö. Han har tänkt kappsegla med båten och och tog hem båten till Tranås på en bilkärra. Under 1976 renskrapades den då ljusblå båten fullständigt med sickel. Därefter linoljades hela skrovet noga och båten målades röd. Båten fick nu namnet Rödda Rappet, efter en affärskejda som Å.W. kört förbi utmed E4:an. Ruffen, som var i dåligt skick fick en vit rand på nedre delen av mahognyplankan. Däcket dukades om. Skicket på däcket var mycket gott under duken och inga balkvägare behövdes bytas.

Eftersom det inte fanns något klassbevis så fick båten mätas in på nytt, vilket gjordes 1977, då ett nytt klassbevis utfärdades av SSF.
Tyvärr hann man inte trimma in båten för att ställa upp i SM 1977. Båten seglades därför i andra tävlingar med mycket gott resultat. Båten beskrivs som en medelbåt, dvs den seglade lika bra i lätt som hård vind.

1979 säljs båten till D.H. som också bor i Tranås. D.H. bestämmer sig för att bygga en ny ruff, då den gamla var lite högre än brukligt samt i ganska dåligt skick.
D.H. har kontakt med Williams båtbyggeri i Motala, där han får låna mallarna och bygger en ”Williamsruff” på båten. Den gamla , lite högre ruffen med tre små fönster försvann därmed.  Båten har sedan långt tidigare en kraftigt överdimensionerad rufflucka. Denna behålls utan ändringar och godkändes även vid intypningen 1977.
I samband med att ruffen byggdes om gjorde man även så kallat Danska ruffhörn, med en mjuk avrundning av rufftaket mot ruffen.
Båten säljs sedan troligen efter några år till någon okänd i Linköping.

Så småningom kommer båten till Värmland till P.J. som har båten under många år. Båten genomgår nu ett antal moderniseringar med bl.a. aluminiumfotlister iställer för mahogny runt däck samt får en akterpulpet monterad. Ett antal detaljer svetsats också i rostfritt och båten får även en plastning av däcket utfört professionellt.

2005 avlider P.W. och en god väns son, C.B. övertar båten och genomför nu en mycket omfattande uppfräschning av skrovet. Bland annat byts knä och delar av kölplankan samt några bottenstockar och hela båten renskrapas, mönjas och behandlas därefter på de trärena delarna med Colean. Så även utsidan av ruffen. Båten har numera även fina segel, supstuga och diverse andra fina tillbehör.  Tack  C.B för att vi fick möjligheten att fortsätta förvalta båten!


Sommaren 2010 säljs båten till mig, M.J. och min svåger M.J. och båten får nu ett fortsatt liv i Domsand, utanför Jönköping, där båten avses att delta aktivt i onsdags-racen.  Det är om detta och mycket mer som den här bloggen kommer handla om!

Om det är någon som har information om båten från någon av tidpunkterna mellan dess födsel och 1976 så får ni gärna skriva en rad.
// Magnus & Micke

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s