Nivåbrytare som fallerar

Vi är snart inne på vår tredje eller fjärde nivåbrytare till länspumpen sedan vi köpte båten. De vi har haftverkar ha en livslängd på ca ett år.

Gör vi fel på något vis?

Det vanligaste felet är att de inte slår till trots att de ”flyter upp”, den vi har nu verkar inte slå ifrån riktigt när den ”faller ner”.

Vi hade en gammal liggande som vi öppnade med ett stämjärn. Jag trodde att det var själva kulan som låg an mot metallbleck och slöt/bröt kretsen, men för just denna nivåbrytare var det en microbrytare inuti, där kulans tyngd tryckte ner respektive släppte microbrytarens spak.

Som ni ser är det uppenbara felet att det kommit in fukt som fått kopparen att ärga utanpå microbrytaren och högst troligt inuti också.

Vi har haft långt gångna planer på någon form av mer robust sensor. Helst något utan rörliga delar. Kapacitiv mätning av vattennivån är en idé och att mäta avståndet till vattenytan i kölsvinet m.h.a. ultraljud eller IR är andra idéer.

Det som lockar mest just nu är någon form av kapacitiv mätning (två metallbleck som sitter parallellt vertikalt i kölsvinet). Med detta skulle man inte bara kunna avgöra om båten behöver länspumpas eller inte, utan även kunna veta exakt vattennivå, på så vis skulla man enkelt kunna ställa vid vilken nivå pumpen ska starta och stoppa. Då kunde man även ha ett ”sväll-läge” efter sjösättning där man har mer vatten än vanligt i kölsvinet.

Sjösättning 2014

Idag kl 10.00 var det dags för årets sjösättning. Det gick mycket bra!  Båten var osedvanligt tät efter lite förbehandling med Ettan!

 

 

 

hängandes i kranen…

Allt vi tänkt göra för säsongen har vi dock inte hunnit med. Bland annat finns all inredning kvar på land och väntar på slutlagret med sidenmatt Goldspar behandling.

Vi skulle också fixat med rodret för att få mindre vattenflöde mellan roder och roderstäv. Tanken var att bygga på rodret med Sikaflex enligt tips på Folkbåtsförbundets hemsida. Men vi valde en annan lösning för att testa om detta ger någon effekt överhuvudtaget. Vi satte helt enkelt dit en remsa med gummi på varje sida, med vanliga rostfria häftklammers.  Vi får återkomma med mer info om detta ger någon bättre roderbalans eller om det går lika bra utan.

 

roderspringan täcks här med en bit gummi, som vi vitmålat.

 

Avslutningsvis en bild på vår båts tillfälliga placering, på ett 1,20 meter djupt ställe i hamnen, där den lugnt får svälla några dagar innan det blir bryggplacering för båten.

 

Här står båten på kölen och sväller till sig…. Även om det var mycket lite läckage i år.

//Magnus

 

Bottenstock inpassad…. 4 timmar senare…

Så, då var äntligen den nya, extra bottenstocken inpassad. Den är tänkt att vara ett stöd under mastfoten och fördela den nedåtgående kraften över totalt tre bottenstockar. Just den som är precis under masten kommer ha ett litet glapp på någon/några millimeter mellan mastfotsprofilen och bottenstocken, för att inte få ett punkttryck på just denna. Efter att ha följt Grisslans bottenstocksguide till pricka kan jag också konstatera att en sockel / vass kniv att skrapa med var det mest effektiva sättet att få till bra inpassade ytor. Skall dock erkänna att det finns lite glapp på någon yta… Men just den här bottenstocken har inte samma strukturella funktion som de övriga och därför låter jag det gå. Kommer lägga fårtalg mellan bottenstock och bordläggning och därmed hoppas jag att ytorna dels tar ut de små ojämnheter som finns och också hindrar framtida röta. Bottenstocken är nu inoljad med linolja och nästa steg är att måla den ordentligt med järnmönja och sist blir det ett lager danboline.

Inpassad bottenstock, med linoljemetoden. Stödspikarna för exakt inpassning sitter på andra sidan.

Under tiden som jag arbetade med inpassningen så målade Micke det avslutande lagret med linojefärg i rufftaket. Detta sista lager blev med en slutstrykningsfärg från Gysinge byggnadsvård. Oerhört drygt och fantastiskt läggmålad enligt Micke. Fint blir det också!

En av arbetsmiljöverket godkänd arbetsställning för målning av tak. Nöjd målare = bra resultat!

Nästa arbetspass blir att montera bottenstockar och mastfot i båten och därefter påbörja inredningsarbeten. Det finns arbete så vi klarar oss den här våren!

Mastfot del 2.

Idag började jag tidigt med arbetet med att tillverka en ny mastfot. Jag hade tidigare inköpt en bit stål i U-profil  och lite plattjärn för att svetsa en liten låda i profilen för att kunna justera mastens lutning.

Jag började med att mäta in ungefär hur U profilen skulle behöva sitta för att vara någorlunda vågrätt. Därefter satte jag sågen i en gammal bottenstock!

Första sågningen av bottenstocken…

 

Därefter mättes profilen in igen på nytt och jag markerade var jag behövde borra hål för att kunna montera på befintliga kölbultar.

Provmonterad stålprofil.

När allt var inpassat och såg bra ut var det dags att svetsa. Det är alltid lika roligt att svetsa. Därefter målades allt med järnmönja.  Järnmönja är förövrigt enkelt att göra själv. Man behöver bara järnoxid (Hematit) (Nitor Oxidrött nr 120), finns att köpa i färgaffär, linolja & lite Sikkativ (finns också i färgaffären). Totalpris på en burk med en liter blir dryga hundralappen. Se recept här.

Järnmönjad mastfot.

Därefter påbörjades arbetet med att tillverka en ny bottenstock.  Tack vare allas vår folkbåtsbloggare Grisslan hade jag här en tydlig instruktion för hur jag skulle göra. Se gärna Grisslans inlägg om detta här.

Att tillverka en mall med lite kartong var faktiskt inte alls så svårt!
Eftersom man skulle börja med en ekplanka så fick jag gå till mitt lager med finvirke och leta upp en lämplig bit och hyvla till den lite….

 

Därefter så bandsågades bottenstocken fram utifrån mallen…. Nu väntar själva inpassningen av bottenstocken i båten. Det troligtvis ganska tålamodsprövande arbetet får dock vänta till nästa vecka…

Utsågad bottenstock. Nu väntar mycket arbete med att passa in den i båten och slipa ned rätt vinklar…

 

//Magnus