Nu hänger hon i traverskranen tills imorgon för att täta till sig. Som vanligt läcker det en del vid sjösättning men det brukar vara löst till dagen därpå.
I år har vi ju bytt en bottenstock och planerar även att fixa lite småskador i Coelan-beläggningen. Det hann vi dock inte med innan sjösättning så det är något vi får planera när båten väl ligger i sjön. Har man väl öppnat Coelan är burken förbrukad inom 24 timmar och det behöver vara +10°C under tiden man applicerar ca 5 lager med ett lager varannan timma. Dom förutsättningarna inträffade tyvärr inte denna gång.
En annan ändring är att Biltema tydligen slutat med den vita bottenfärgen. Så det fick bli svart i år. Tråkigt, men smidigt.
För hon tätnat blir det även lite Danboline på bottenstocken, som nu endast är linoljad och behandlad med järnmönja för rättskydd. Samt lite intertox på utsatta ställen eftersom vi råkade ha lite sånt kvar….
För ett år sedan ungefär var det väldigt nära att vi sålde båten. Dock upptäckte vi att en av bottenstockarna hade börjat bli dålig. Kanske var det det som gjorde att båten inte såldes då.
Hursomhelst så var den ännu sämre när det var dags att börjar vårrusta båten i år.
Så det var bara att planera för ett byte. Ek finns. Verkstad finns. Kunskap finns och slutligen, idag även tiden.
Det första man gör är att malla fram och baksida av befintlig stock mot kartong. Detta står väl beskrivet i boken Träbåtsrenovering för den som funderar. Man måste vara noga med mallningen och notera vad som är fram och bak på respektive sida. Så det första man behöver inför ett sådan här arbete är ordentligt med smidig kartong. En passare + dittejpad tuschpenna att rita av konturerna med, tejp att sätta ihop mallen med och sedan är det bara att sätta igång.
Mallad bottenstock. Ena sidan. Två sådana här kartonger behövs….
Efter att man gjort mallar (om bottenstockarna är tillräckligt bra och sitter så till att det går att malla dem) så kan man ta bort dem. Glöm då inte att de är skruvade från utsidan av skråvet med rostfria spårskruv! Dessa ligger ofta under lite linoljektit eller om man har otur är de även pluggade. Mina var under lite linoljekitt. Det gick förvånansvärt smidigt att to fram dem och skruva ur dem försiktigt.
Skruvarna är här utdragna från utsidan
När mallningen var avklarad var det dags att släpa fram och hyvla till ett lämpligt ekämne. Jag har sparat undan ca 55mm grovsågad ekplank för sådana här jobb.Efter hyvlingens blev det 50mm tjocklek. Ca 1,5-2 meter går åt till en bottenstock.
Här sågar jag till bitar av grovhyvlade ekplanka
Nästa steg är att överföra mallen till en bit ek. En bit kartong på varje sida och sedan överföring till grovt tillsågad ek som sedan finsågades i bandsåg. Jag gjorde bottenstocken i tre delar och såg till att varje del funkade perfekt i båten innan jag gick vidare.
en mall på varje sida av grovt tillsågad elbit för detaljöverföring
Nästa steg är fintillsågning av bottenstockarna i bandsåg. Genom att föra över alla linjer mycket noga och även luta bordet på bandsågen blev faktiskt resultatet nästan perfekt direkt.
Snedställt bord på bandsåg gör att bottenstocken, som följer skrovets form även får rätt form när man sågar till den.
Efter tillsågning i verkstaden hemma var det till att åka ned och se hur väl den passade i båten. Jag hade med mig bandputsmaskin (fast vinkelslip med sliptrissa hade varit bättre) linolja för att pensla in passformen samt ett skruvstycke för att kunna hålla ekbiten i när jag bearbetade den nere i båten.
Alla ytor inoljades först. På så vis var det enkelt att se om ytorna tog ojämnt när man finjusterade ekbitarna mot skrovet.Första biten håller på att passas in…
När första biten satt bra var det bara att ta med sig den hem till verkstaden igen och därefter ta nästa del och sedan nästa del. Till slut var alla bitarna på plats.
Jag valde att borra varje del var för sig i min pelarborr, vilket var smidigt. Som visas på bilden var det mycket järn kvar i kölbultarna trots Rödnäbbas 73 år….
Färdig men inte skyddad mot röta än….
När alla bitarna visat sig passa väl var det dags att köra på intertox på alla trärena ytor samt därefter linolja ett antal gånger.
Slutligen avslutade jag med ett lager järnmönja. Måste vara världens drygaste färg…..
Nu måste detta torka till och därefter blir det lite Danboline på alla ytor samt sätta i nya spårskruv och täta med linoljekitt från utsidan.
Total arbetstid inklusive lite korta matpauser för dagens arbete var ca 12 timmar. Men på den tiden hann även med att byta ut och laga en bit dåligt trä i ett bord som satt precis vid bottenstocken på denna tid.
Lagning av den spruckna bordläggningen gjordes genom att använda en ”Fein” och såga ut det dåliga lite koniskt. Därefter letade jag upp en fin kärnfurubit med täta årsringar och slipade in denna också lite koniskt. På med intertox och linolja och därefter värmde jag upp Ettan och tätade alla kanter och tryckte in biten (som var ca 1 mm mindre än hålet för Ettans skull samt för träet sväller. Nu återstår att skruva fast en liten laskbit på baksidan samt in i bottenstock av den bytta träbiten och sedan skall den även hyvlas in i rätt höjd och målas över.
Lite jobb återstår men det var inga problem att fixa till den dåliga sprickan i bordet på detta sätt. Tog ca 30 minuter att såga upp, passa in och täta till.
Så, den 25 april 2021 fick Rödnäbba ännu en bottenstock renoverad. Jag själv har tidigare lagt in en extra och fixat till de under masten samt att tidigare ägare, Christoffer Bergsten bytt de aktre då han renoverade båten grundligt. Därmed borde det mesta funka ett tag till!
Snart är hösten här och någon kanske undrade vad som hände med Rödnäbba….. Ingenting faktiskt. Hade några spekulanter men båten står kvar på land och Micke och jag funderade vad som skulle bli av det hela. Vi har den kvar. Om ingen verkligen vill köpa den.
Sommaren 2020 hade vi den i vattnet med en enda segling och vi bestämde oss för att göra en liten satsning 2021 istället på viss uppdatering och målning.
Så nu vet ni. Inför 2021 kan man alltså räkna med lite mer inlägg….
Livet kom emellan och det skrevs inte så mycket under 2016 här på bloggen. Det blev också lite mindre seglat förra sommaren av olika anledningar. Däremot råkade det bli full verksamhet i ölbryggarbloggen.
Sannolikt kommer det inte skrivas några större mängder under 2017 heller, då vi inte har några jätteprojekt med båten och dessutom noterar jag att det i princip inte finns så många aktiva träbåtsbloggar längre på den svenska delen av internet.
Har intresset för att skriva om våra träbåtar upphört, eller har alla andra, precis som jag vi, andra intressen som tar en stor del av tiden?
Vi kommer som vanligt skriva några rader om vårrustningen, som i bästa fall blir lite mer än minimum, då vi tänkte fräscha till däcket i år med ett nytt lager topplack. Sedan skall vi få in lite nya LED i båten, så att vi äntligen kan mysa i ruffen på riktigt. Lysrör är inte så himla romantiskt.
Den senaste stora uppdateringen av båten, sänkning av för-ruffens golv och ny mastfot, har gjort det lite behändigare att bo i båten. Nödvändigt, då senaste övernattningen skedde med 4 åringar. De är 8 år nu och därmed inte bara dubbelt så gamla, utan dubbelt så stora och somnar dubbelt så sent….. Sannolikt blir det kanske i år som det blir övernattning igen!
Nåja. Vi har varje år sedan inköp sagt att den här sommaren, då skall vi segla till Karlsborg. Och blir det inte det, så blir det iallafall en tur till Gränna / Visingsö. Men än så länge står dessa resmål kvar på önskelistan.
Vi har under ett antal år funderat på om vi skulle skaffa oss en större båt och därmed få med oss fler familjemedlemmar, men för tillfället bedöms det nog som utsiktslöst, och därmed behåller vi vår kära träholk. Den är trots allt oerhört ”äkta” och dessutom både trygg och lagom stor för de seglingar vi företar oss. Det är bara onsdagsracen som den blir sist på. Som tur är är det bara en onsdag i veckan under säsong. Oftare än så pallar vi inte att bli sist…. 😉
Här en bild från en sommarens segelturer till Sjöbo för att bada bastu och simma i Vättern.
Efter sjösättning var det dags att provköra båten. Fick med mig Grannen Niklas och våra stora döttrar. Motorn gick perfekt och båten var tät. Allt bra således.
Meja & Tilda ombord! Foto: Niklas Beckman
Sen var det första onsdagsrace den 11 maj.
Starten gick 18.15 och då var Micke i köer på E4an… Så vi anslöt till andra varvet. Kom sist. Det var årets första segling, så riggen skulle justeras, seglen monteras mm. Men vi kom ut iaf och nu är båten redo!
Det har inte blivit mycket skrivet här på sistone. Det har ärligt talat inte seglats så mycket denna sommar heller, men om man skall säga något så har det varit fantastiskt varje gång vi seglat. Riktigt fina vindar och för första gången någonsin har vi denna säsong aldrig varit sist på ett onsdagsrace. Vi håller väl helt enkelt på att lära oss segla riktigt bra….
Igår slutade vi som 5:a av tio båtar och det togs några bilder på vår båt som jag gärna lägger upp här. Det är Klas-Peter Sunesson som var ute och fotade. Fler bilder (på plastbåtar, om nu någon vill se på sånt… 🙂 från samma segeltävling finns på Domsands Båtsällskaps nya hemsida som jag ansvarar för. den finns på www.domsand.org
Igår kväll var det dags för onsdagssegling igen. Riktigt många båtar ställde upp och det var för omväxlings skull rejält med vind.
Båtar i onsdagsracet. Herman närmast i bild.
Det började dock sådär. Vår trogna Tohatsu som skapat sig själv ett grundmurat rykte om att alltid starta på första rycket vägrade att starta. Det gjorde att vi nästan höll på att komma för sent ut till tävlingsstarten. Vi misstänker starkt att anledningen är att motorn är så himla bränslesnål att det mesta av bensinen är från förra sommaren och att den helt enkelt bildat slaggprodukter i förgasaren. Motorn är nu inlämnad på service och förgasaren skall då ultraljudstvättas.
Väl ute vid startområdet så blåste det stundtals rejält. Vi fegade i starten, då det var väldigt trångt och gick riktigt fort bland de största båtarna. Kom iväg lite halvsent men hämtade upp detta hyfsat och efter första varvet låg vi tredje sist, i nivå med våra jämbördiga LYS båtar.
Kampen mot Herman Källner inleddes. Han har något lägre LYS än oss, men har en modernare båt och brukar ibland segla riktigt bra. Vi lågt jämnt i stort sett hela tiden, men gjorde olika vägval och vi lyckades slutligen segla in någon halvminut före honom. Skall bli intressant att se vad det blir när resultaten kommer.
Tyvärr var det en tuff kväll för oss som seglar med gamla båtar. En av våra vinschar havererade och ett flertal gånger så gick schackeln till genuan upp och seglet lossnade…. Men allra tuffast var det för Markus Källner med sin SK 55 Aida, som fick mastbrott! Det blir nog första gången som Markus får DNF i resultatet….
Masttoppen är av. Det är den som hänger på tvären vid nedre spridarparet. Bild från SK 55 Aida.
Avslutningsvis vill vi gärna tro att vi numera vet hur man seglar. Ett av de sista onsdagsracen före sommaruppehållet som vi deltog vid var den 11:e juni. Där tävlade vi mot rutinerade seglare med bra båtar, men med bra vind, vilket folkbåten ju kräver. Där blev vi faktiskt 3:a (utav 5…).
I sedvanlig ordning har det seglats mer än vad som skrivits på bloggen. Med denna varma sommar har möjligheterna även funnits till att bada i Vättern. Vid något tillfälle följde cyklopet med och båten inspekterades noggrant från undersidan. Självklart har vi även varit ute och seglat med våra barn. Här kommer några bilder…
Tobias, Magnus lillebror premiärseglade folkbåt.
Micke finseglar!
Tilda njuter av vind och vågor!
Alfred spanar efter andra sjörövarskepp på Vättern.
Efter grundstötningen dagen före kändes det som att man inte riktigt ville visa sig i dagsljus och vad passar bättre än nattsegling? Jonas hängde med och vi åkte ut vid 21:30 tiden. Som vanligt är nattseglingar nästan magiska. Att segla när det blir helt mörkt och enbart ha månljuset att glida fram i är en väldigt speciell känsla.
Vi var ute i knappt två timmar och gled in i hamnen strax före tolvslaget. Här kommer lite bilder från Vättern en julinatt.
En dag i somras bestämde jag och Micke att vi skulle segla in till Jönköping och äta en fin lunch vid ”Piren” och naturligtvis även äta en glass…
Fina sydligvästliga vindar gjorde att vi kunde ha nästan ett långt kryssben hela vägen ned till Jönköping. Allt hade varit bra om inte… Det dök upp en Maxi Magic som naturligtvis vi ville tävla mot. Vi valde lite olika val när vi närmade oss Jönköping och tyvärr var det så att det kryssben som Maxin valde var något snabbare.
Väl framme lyckades vi göra en perfekt segling intill bryggan och behövde inte använda motorn. På bryggan mötte Sara upp, en kompis till Micke som skulle titta på några kattungar. Vid piren låg även Maxin, som hade en barnfamilj som besättning.
När vi gick förbi familjen och låtsades helt oberörda över att vi försökt tävla mot dom hela vägen så hördes ett lågt ”-Vi Vann!!” från en kille i 10 års åldern…..
Efter avslutad finlunch och glass var det dags att ta med sig Sara tillbaka till Domsand. Efter den fina tilläggningen vid bryggan kände vi oss modiga nog att hissa seglen direkt vid bryggan, segla runt 180 grader och ut från bryggan utan någon motor…. Man vill ju gärna imponera när vi dessutom hade sällskap ombord.
Upp med seglen. Oj, det blåste rätt ordentligt. Bäst att ta ut svängen. Blev visst lite sent att slå och vända runt.
Sen satt vi helt enkelt fast på en sandbank mitt i hamninloppet till Jönköping.
Vad gör man när man sitter helt fast, på tvären mot vinden och med smattrande segel och stark lutning på båten? Vi valde att övervarva den lilla Tohatsun i tron att den skulle dra oss loss. Sen lutade vi båten.
Helt resultatlöst.
Bara att hoppa i. Då visar det sig att vattnet inte ens når upp över badbyxorna! Efter en stund var vi dock loss. Skönt med sandbotten och långkölat!
Hemresan gick i rekordfart och vi fick ändå en fin segling, även om vi kände oss rätt amatörmässiga efter grundstötningen.
Folkbåt S-210 "Rödnäbba" 