Nytt båttält till vår folkbåt!

Vi presenterar nu stolt vårt nya däckstående tält! En riktig innovation för träbåtsentusiasten!

Vi har i flera år haft ett fullstort tält som vi kört in båten i när hösten kommer. Detta har funkat väldigt bra, men det har också sina nackdelar. Den största nackdelen är att det tar nästan 2 dagar att sätta upp tältet och att det fyller hela båtvagnen med rätt stora delar, vilket gör att även sommarförvaringen tar stor plats. Att tältet också har varit ett stort vindfång har vi också märkt av, då det ibland ”vandrat iväg” några decimeter, liksom att presenningar på tältet med jämna mellanrum gått sönder mm. Så, stort och praktiskt vid vårens arbeten, men jobbigt att riva varje vår (särskilt när tältet är fyra meter högt och man sjösatt båten och glömt ta ned lamporna i taket!) och än jobbigare att sätta upp på hösten. Totalt har vi varje år lagt ca 3 hela dagar på tältet. Det är nog nästan mer tid än vad vi hinner segla per säsong.

 

Efter att ha tänkt en hel del kring hur vi skulle kunna lösa detta har vi nu gjort ett däckstående semi-tält. Det som var viktigt när vi utvecklade detta var:

  • Enkelt att sätta upp och ta ned
  • Ta liten plats när det sommarförvaras
  • Ha i det närmsta full ståhöjd invändigt, speciellt i sittbrunn, där mycket arbete läggs varje vinter
  • Vara vindstabilt
  • ha ordentligt med luft runtom, så att vinden kommer åt att torka ut båten ordentligt
  • Vår standardpresenning på 6*10 meter skulle räcka för att ge båten skydd
  • Enkelt att komma i och ur tältet / båten
  • Inte vara alltför dyrt. Ca 1500 kr totalt

De däckställningar som vi tittat på har ofta varit bra, men för en träbåt så vill man ha lite mer luft längs sidorna för att ventilera ut båten. Ofta har de också varit baserade på att masten skall vara ”ryggås” vilket inte är så lämpligt med en trämast, som kan deformeras och utsättas för sneda belastningar då.

En annan nackdel är att presenningen ofta ligger helt an mot skrovsidan på båten, vilket verkligen inte är praktiskt när man skall slipa och lacka sina fribord på våren.

Med bakgrund av våra krav och de lösningar som finns att tillgå bestämde vi oss för att bygga fyra egna takstolar som ställs på däcket och sammanbinds med råspont för att vara stabila. Takstolarna skulle gå utanför båten med ca 30-40 cm per sida och höjden invändigt skulle ge utrymme till att montera lampor och enkelhet i att röra sig på däcket och i ståhöjd i sittbrunnen. Samtidigt fick inte höjden bli så hög att vår standardpresenning inte skulle räcka. Det är viktigt att presenningen skyddar fribord från sol och regn under vintern också.

Nedan kommer lite bilder på färdiga resultatet.

Så här ser ställningen ut framifrån.

Så här ser ställningen ut framifrån. De fyra takstolarna är sammanbundna med råspont, även längst ned, i höjd med relingslisten, för att säkerställa att presenningen inte kommer imot friborden. Takstolarna går även utanför båten med ca 40 cm per sida vilket säkerställer god ventilation.

 

Invändigt ser det ut så här! Full ståhöjd i sittbrunnen och enkelt att röra sig runt båten på däcket. Enda nackdelen är att det inte är möjligt att lacka själva däcket riktigt bra med tältet uppe.

Invändigt ser det ut så här! Full ståhöjd i sittbrunnen och enkelt att röra sig runt båten på däcket. Enda nackdelen är att det inte är möjligt att lacka själva däcket riktigt bra med tältet uppe.

Så här ser det ut på sidan. Notera att under varje takstol har vi skruvat fast en tvärbräda med vinkeljärn så att stolen står stabilt. Vidare syns luftspalten tydligt. Den tvära brädan allra längst till vänster i bild är för att ge en plats åt stegen och möjlighet att klättra in i båten.

Så här ser det ut på sidan. Notera att under varje takstol har vi skruvat fast en tvärbräda med vinkeljärn så att stolen står stabilt. Vidare syns luftspalten tydligt. Den tvära brädan allra längst till vänster i bild är för att ge en plats åt stegen och möjlighet att klättra in i båten.

Så här ser tältet ut från utsidan.

 

Materialet vi beräknade skulle gå ut köptes in på Byggmax. Det visade sig att vi köpt två reglar (45*70) för mycket men annars så gick det mesta åt. Bärläkten tror jag dock inte användes mer än som lite extramaterial. Vi har skruvat fast och måttsågat råsponten. Här gäller det att vara lite smart när man sätter takstolarna på plats första gången, så att de står så att man når med hela längden på råsponten. Råsponten var nog 5,4m per bräda och reglarna var nog 4,5m styck.

 

Detta är materialet som vi köpte. Allt utom ca 6 meter regel gick åt.

Detta är materialet som vi köpte. Allt utom ca 6 meter regel gick åt.

 

Här är lite bilder från själva byggandet av de fyra takstolarna.

Finnessen med dessa takstolar, som ser lite lustiga ut, är att alla har samma höjd för nocken. De varierar med båtens bredd, men alltid så att det finns en luftspalt om ca 40 cm på varje sida.

 

här bygger vi klart en takstol. Det var praktiskt att jobba på en OSB skiva, då vi med den kunde lägga takstolarna kant i kan och beräkna höjden mm.

här bygger vi klart en takstol. Det var praktiskt att jobba på en OSB skiva, då vi med den kunde lägga takstolarna kant i kan och beräkna höjden mm.

 

Första takstolen. Denna visade sig vara ca 5-10 cm för hög, så inför nästa säsong skall vi korta avståndet mellan tvärbalken i nederkant och toppen med ca 5 cm.

Första takstolen.  Placering längst föröver, ca en halvmeter från fören.Denna visade sig vara ca 5-10 cm för hög, så inför nästa säsong skall vi korta avståndet mellan tvärbalken i nederkant och toppen med ca 5 cm.

 

Andra takstolen. Denna står precis framför ruffen.

Andra takstolen. Denna står precis framför ruffen.

Tredje takstolen. Denna står i kant med ruffskottet mot sittbrunnen (kort ruff). Notera att den inte har en tävbalk, utan står på skarndäck.

Tredje takstolen. Denna står i kant med ruffskottet mot sittbrunnen (kort ruff). Notera att den inte har en tärvbalk, utan står på skarndäck.

 

Fjärde takstolen. Denna står ca 50 cm fråna aktern på akterdäck.

Fjärde takstolen. Denna står ca 50 cm fråna aktern på akterdäck.

 

Några knepiga byggdetaljer:

Varje vinkel är 22,5 grader. Sådana vinkeljärn finns ej att köpa, så vi köpte 90 graders och bankade ut dem med en slägga. Dessa sitter på insidan av stolen. Virket är också skruvat ihop med långa skruvar.

Varje vinkel är 22,5 grader. Sådana vinkeljärn finns ej att köpa, så vi köpte 90 graders och bankade ut dem med en slägga. Dessa sitter på insidan av stolen. Virket är också skruvat ihop med långa skruvar. Notera även att vi rundslipat hörnen utvändigt, så att det inte skall skavas hål på presenningen.

övre delen av tredje takstolen. Takstolen ligger så att högerkanten i bilden är toppen.

Övre delen av tredje takstolen. Takstolen ligger så att högerkanten i bilden är toppen.

 

Tredje takstolens nederkant, som vilar på skarndäck. Här syns tydligt hur sidan på takstolen går nedanför relingslisten för att hålla ut presenningen Denna kapades sedan av till att vara ca 20 cm.

Tredje takstolens nederkant, som vilar på skarndäck. Här syns tydligt hur sidan på takstolen går nedanför relingslisten för att hålla ut presenningen.

 

Några andra viktiga aspekter:

Vi har slipat alla yttre hörn på takstolarna. Lagt två råspont som nock, en på var sida. Över dessa har vi sedan lagt uppskurna billiga liggunderlag från Jula, liksom att vi tagit bitar av liggunderlag och häftat fast på alla hörn runt om för att inte det skall skavas hål på presenningen. Vi har faktiskt en lika stor presenning under den vita också, för att vara på säkra sidan. Det är därför som insidan på de första bilderna av tältet är blå…. Presenningen är sedan surrad i märlorna runt om nedåt mot båtvagnen.

Det som vi inte riktigt blev nöjda med är att den första takstolen blev lite för hög, (på grund av att däcket går upp i fören) vilket gjorde att presenningen precis räcker i framkant av fören. Sänker man höjden något kommer man lättare kunna svepa om presenningen runt fören. I aktern räcker det precis med presenningen. Detta styrs lite av var man sätter akterska takstolen.

Vi har en höjd på 130 cm idag mellan underkant på tvärbalk och toppen på utsidan av takstolen. Sedan har vi på däcket lagt 45*70 regelbitar längsmed relingen och skruvat fast i tävbalken, så att varje takstol står av sig själv. Oerhört stabilt!

Vi kommer att återkomma med en exakt ritning på varje takstol för den som vill bygga sig en egen ställning till sin folkbåt. Vi har räknat en hel del för att få samma höjd på nocken och på båtens olika bredd, så här finns tid att spara om vi kan hjälpa er med en färdig ritning. Men det är lite jobb med att fixa den, så det kan dröja något. I bästa fall blir det en PDF fil med alla stolar uppritade.

 

Magnus & Micke

Ny lättvinds-genua till folkbåt från Boding!

Äntligen!
Igår kom Oskar Skoting från Boding Segel förbi och lämnade av den nya genua som jag beställt tidigare i våras.
Folkbåt har ju enligt entypsregeln ingen genua, vilket är synd, då båten tyvärr inte har några direkta lättvindsegenskaper.

Ny lättvindsgenua från Boding!

Att köpa ett nytt segel är en ganska stor investering till en båt som kanske för rätt köpare kan inbringa 30-35000 kr inklusive ALL utrustning. Antalet folkbåtar på blocket för ca 20 000 kr är under ett normalår ca 15-20 stycken, så begagnatmarknaden signalerar tydligt att man inte får tillbaka pengarna.
Jag gjorde en omfattande research i våras och var länge inne på att köpa en gennacker, men efter diskussioner med segelloften så kom vi fram till att en Genua 1 egentligen vore bättre.
Så, vad var det då jag beställde?

Genua 1, med cross-cut skärning
Yta: 11,6m2
Duk: Dimension Polyant Dacron 250g/m2
Inkl. Tell-tales + t-t fönster, trimlina i akter- och underlik, kontrastband, hakar för traditionellt förstag, rullsäck.
Övrigt: Fönster ca:20*40cm,
Pris: 7250 kr.

I praktiken är dock seglet något mindre än 11,6 m2. Underliket är 330cm, mot fockens ca 245 cm.

Genuan står fint i den lätta vinden!

Boding hade inte tidigare sytt någon sådan genua, men en medarbetare på loftet i Stockholm tävlade  i folkbåt och man bestämde sig för att rita upp hela båten i sitt segelprogram och med hjälp från den tävlande kollegan designades ett ”optimalt” segel. Skothornet /skotpunkten är något nedflyttad och seglet är något bredare än det förslag som segelprogrammet föreslog innan man ritat upp hela båten och därmed hade möjlighet att simulera hur stor och genua beter sig tillsammans.

Efter att ha testat en kväll med vindar på ca 2-4m/s så kan jag säga att jag är nöjd! Båten snittade runt 3 knop och som bäst gjordes ca 4 knop på kryssen. Den största skillnaden är att jag nu har ett segel som man hela tiden kan optimera trimmningen på. Den skillnaden mot focken är ENORM! Trots att min fock faktiskt har rätt många år kvar innan den är slutseglad.

Linjerna visar tydligt hur buken ser ut och gör det mycket enkelt att optimera trimmet.

Jag har ännu inte monterat någon skotskena för genua utan tänkte köra med block fästa i relingen. Men eftersom det nya seglet så tydligt visar hur man skall trimma det för att vara optimalt så krävs nog mer reglerbara skotpunkter för att man själv skall vara nöjd!

Ett löst block i relingen agerar skotskena för tillfället.

Jonas vid rodret och Markus som genua-expert!

Under segelturen var Markus Källner med. Han försökte illustrera skillnaden mellan nya och gamla segel med att med gamla segel är det som att köra STCC med en gammal amerikanare. Fjädringen är svampig och det spelar ingen större roll om du ändrar lufttrycket i däcken eller optimerar både det ena och det andra. Bilen kommer iallafall ha ungefär samma känsla.  Ett nytt segel motsvarar här en modern bil där man faktiskt får andra egenskaper när man ändrar lufttryck eller byta profil på däcken.

-Precis så här kändes skillnaden.

Med ett gammalt segel spelar det faktiskt inte så himla stor roll om man försöker optimera trimmningen. Skillnaden blir inte särskilt märkbar. Med nytt segel fick man tydliga signaler om hur seglet skulle optimeras och ett märkbart resultat!

Slutsats: Jag är  helt klart nöjd med att jag beställde en genua till båten. Skillnaden är mycket stor mot innan vad gäller möjligheter till optimal trimmning och uppfattningen är att båten hanterade de svagare vindarna klart bättre än vad focken gjorde. Skilladen kan nog sägas vara 0,5-0,8 knop kanske jämfört med focken (som egentligen var lite för tung för att stå bra i svaga vindar).

Flygning över Domsand

Innan jag åkte ut till vår första seglats insåg jag att det var väldigt vindstilla, som gjort för att flyga radiostyrt flygplan (och inte alls som gjort för att segla). Slängde med flygplanet och den minimala kameran. (Flygplan med motor, batteri och kamera väger runt 240 gram). Flög en sväng över hamnen, här kan ni beskåda resultatet.

Tog med flygplan och allt i båten också och väl ute på Vättern var det riktigt härligt sånär som på att vi inte kom nånstans, den strålande idéen att flyga planet runt båten och filma infann sig.

Landningen kunde förstås bli lite problematisk, men med tanke på planets ringa vikt torde det inte vara några problem att bara genomföra en planerad kraschlandning med planet mot någons bröst för att där efter studsa ner i sittbrunnen.

Nu tog tyvärr batteriet slut så det blev en ganska oplanerad inflygning, Magnus ställde sig vid aktern för att ta emot flygplanet som mycket riktigt studsade på hans bröst… Tyvärr ner i Vättern istället för i sittbrunnen.

Flygplanet, batteriet och minneskortet klarade sig nog bra, men kameran verkar ha gett upp, kanske inte världens största förlust eftersom den kostar runt 60 kronor. Jag var förstås ganska väl medveten om att det kunde sluta på detta sätt 🙂 Tyvärr gick den senast inspelade filmen inte att trolla fram från minneskortet, men den hade vart riktigt fin om det gått. Får göra om eskapaden vid tillfälle, helst utan att stifta närkontakt med Vättern…

Vår allra första folkbåt….

Historien om hur Mikael och Magnus blev med folkbåt började faktiskt tidigare än med S-210 som är den båt vi har nu. Det var vår båtvän och tillika Magnus granne Jonas som tyckte att vi skulle ta över en av de båtar som stod på hans tomt. Båten hade Simon, med folkbåten S-759 Felicia (se länk till höger) ”fått på köpet” när han skulle köpa en båtkärra i Värnamo. När han väl kom dit  för att hämta båtkärran vägrade säljaren att sälja den om han inte också tog båten, som sedan några år stod i en lada. Men eftersom Simon redan lagt ned en massa tid på sin egen båt hade han inga planer på att behålla den. Elda upp den på åkern eller skänka bort var tankarna. Själv hade jag gått och tittat på den flera gånger och tänkt att den är väldigt vacker, den där båten…

En dag frågar Jonas, -”skall inte du också skaffa båt?  -Du kan få den där. Gratis.”…

Gratis var ordet och plötsligt försvann förståndet ur huvudet på mig. Jovisst, klart jag ville HA DEN!

Men turligt nog frågade jag min svåger Mikael om inte han också ville vara med.

– Annars eldar dom upp den, sade jag.

VA! Allt gammalt måste till varje pris sparas och bevaras, tänkte Mikael, som fyllt hela sommarstugan med gamla kretskort till datorer, som säkert kunde vara bra att ha någon gång….

Nej, båten skulle bevaras! Det var vi båda helt överens om!

Så vi bestämde oss att ta oss an den och renovera upp den till en skönhet. Det var bara det att vi båda fått småbarn precis och hade mycket annat i livet som också tar tid (och fruar som absolut INTE är intresserade av båtar).

Vi tog hem båten till tomten, byggde oss ett väldigt robust och rejält båttält i lärkträ och började gå igenom båten.

Oj vad många knäckta spant. Och vad rutten köpplankan är och sen behövdes även däcket dukas om. Men det klarar väl två naiva grabbar i trettioårs-åldern utan problem, eller?

Efter att ha gjort en noggrann och till och med lite optimistisk plan på allt som behövde göras insåg vi att Folkbåten inte kommer att segla på flera år.

Parallellt med tankarna på allt jobb som skulle göras började Magnus gräva i historien bakom båten… Båten hade enligt tidigare ägare (Ronnie) seglats på sjön Vidöstern utanför Värnamo de senaste åren av en herre som haft den ganska många år. Innan dess hade den seglat i Askersund i Vättern. Och långt tillbaka i tiden så hade den startat sitt liv som lottbåt och byggts i Trosa.  Det var bara det att jag inte kunde hitta något varv i Trosa som gjorde båtar 1948-1949 som Ronnie påstod….

Men, Stensunds Båtbyggeri i Vagnhärad hittade jag.  Båtbyggeriet är i dag en folkhögskola med inriktning på bland annat båtbyggeri. Efter ytterligare efterforskningar var jag ganska säker på att båten var byggd på Stensund. Försök att få tag på äldre ägare med en mer kunskap om båtens historia har hittills misslyckats, men jag har några spår till att följa innan det är helt slut….

Hursomhelst bestämde jag och min svåger oss för att försöka skänka bort båten till någon som faktiskt hade tid och lust att reparera henne till ursprungsskicket. Först hade vi kontakt med ett Föreningen Forsvikts Varv (som restaurerar Hjulångaren Eric Nordewall, utanför Karlsborg, som gärna tog sig an henne, men först om nästa år.

Vi kontaktade då Stensunds Folkhögskola och hörde med dem om de var intresserade av att få ta hand om båten, som troligen var byggd hos dem en gång i tiden. Det visade sig att det fanns ett gott intresse för detta, då man sedan tidigare hade en annan folkbåt (S-6) som man tänkt låta elever renovera. Man skulle bara klura ut hur själva hämtningen skulle gå till först.

Samtidigt köptes en ny folkbåt utan alltför mycket reparationsbehov in, nämligen S-210 Rödnäbba. På bilden nedanför lastas båten i Karlstad, en regnig lördag i mitten av augusti 2010.

Väl hemma var förvåningen stor. Det visade sig att båda båtarna ser nära nog helt identiska ut i skrovet med frilagda knän och identiska mått på borden.  Efter att ha haft kontakt med en av Rödnäbbas tidigare ägare, som själv byggt flera folkbåtar och tävlingsseglat under många år (och haft otaliga folkbåtar) så ges omdömet att de båda båtarna är byggda på samma mallar. Om det råder inga tvivel. Så antingen är de byggda på Stensunds båtbyggeri eller så är den ena privatbyggd på samma mallar.Enligt pappren så är båt S-210 byggd på Stensunds Båtbyggeri i Vagnhärad.

Det betydde helt plötsligt att på min gårdsplan stod det nu två av de totalt 5 folkbåtar som byggdes av Stensunds båtbyggeri!  Vilket sammanträffande!

Snart löste sig även transporten för Folkhögskolan som kom ned och hämtade båten med lastbil. En bättre framtid för en nästan uträknad folkbåt än att hamna på en Folkhögskola med resurser att ta hand om henne samtidigt som man också med det får tillbaka en del av sin historia kan jag inte tänka mig.

Så, sommaren 2010 blev vi med Folkbåt två gånger och ännu har vi inte seglat folkbåt överhuvudtaget!

Hälsningar Magnus & Mikael