GPS / Log

Jobbar så sakteliga på med vår log. Ibland får små roliga elektronikprojekt slinka emellan för att hålla ångan uppe. Ett sådant projekt var en enkel timer/tidtagare som man kunde nolla, avsedd att sitta på termosbryggaren på jobbet. Syftet var att kunna se hur gammalt kaffet är utan att behöva smaka på den potentiellt otäcka sörjan. Eftersom jag designade och layoutade kretsen slängde jag in ett IR-öga för fjärrkontroll och en TTL-serie-port.

Just serieporten visade sig ha vara en bra grej att CAD:a in när jag ett tag senare tog mig i kragen och gjorde ett litet kretskort till min GPS-modul. D.v.s. den frimärksstora kretsen närmast kontakterna på kortet uppe till vänster. De två kretskorten var mycket lämpliga att koppla ihop om man ändrade mjukvaran i kaffetimerkortet.

Knopmätarprototyp

Knopmätarprototyp

Läste på om NMEA-formatet och parse:ar fram hastighet och riktning. Så resultatet blev en liten prototyp-knopmätare som visar hastigheten i knop och om man håller in en knapp, riktningen i grader.

Cad:ar vidare på vår riktiga Log som ska ha en riktig pixeldisplay och en massa bra funktioner för tävlingssegling.

Finns det något intresse för ett utbyteskort till Silva 220/225? Man tar ur befintligt innanmäte och sätter i ett nytt kort och får därmed GPS-hastighet istället, med möjlighet för lite mer finesser än ordinarie kort har. Dock en smula begränsat eftersom den bara har en knapp.

// Micke

Jenny prövar födelsedagspresenten…

I förra veckan fyllde Jenny år. Då fick hon passande nog en flytväst av Micke i present. Idag var det dags att pröva den och samtidigt premiärsegla med Rödnäbba. Sonen Alfred följde också med. Även för honom var det fösta seglingen med båten och han tyckte det hela var mycket spännande. Mest roligt var det kanske att fika och skvätta vatten…

Den salta sjörövaren Jenny tog snabbt plats på en av tofterna och njöt av det nära nog perfekta seglarvädret. Inga vågor, solsken och ca 5 m/s.

Sjörövar-Jenny premiärseglar.

Pirat-Alfred med Sjörövarkapten Micke.

// Magnus

Flygning över Domsand

Innan jag åkte ut till vår första seglats insåg jag att det var väldigt vindstilla, som gjort för att flyga radiostyrt flygplan (och inte alls som gjort för att segla). Slängde med flygplanet och den minimala kameran. (Flygplan med motor, batteri och kamera väger runt 240 gram). Flög en sväng över hamnen, här kan ni beskåda resultatet.

Tog med flygplan och allt i båten också och väl ute på Vättern var det riktigt härligt sånär som på att vi inte kom nånstans, den strålande idéen att flyga planet runt båten och filma infann sig.

Landningen kunde förstås bli lite problematisk, men med tanke på planets ringa vikt torde det inte vara några problem att bara genomföra en planerad kraschlandning med planet mot någons bröst för att där efter studsa ner i sittbrunnen.

Nu tog tyvärr batteriet slut så det blev en ganska oplanerad inflygning, Magnus ställde sig vid aktern för att ta emot flygplanet som mycket riktigt studsade på hans bröst… Tyvärr ner i Vättern istället för i sittbrunnen.

Flygplanet, batteriet och minneskortet klarade sig nog bra, men kameran verkar ha gett upp, kanske inte världens största förlust eftersom den kostar runt 60 kronor. Jag var förstås ganska väl medveten om att det kunde sluta på detta sätt 🙂 Tyvärr gick den senast inspelade filmen inte att trolla fram från minneskortet, men den hade vart riktigt fin om det gått. Får göra om eskapaden vid tillfälle, helst utan att stifta närkontakt med Vättern…

Silva 220/225

Silva logg med trasig display (än så länge...)

Fick med mig Silva-loggen hem och monterade nyfiken isär den. Den visade sig innehålla en 8-bitars microprocessor: M3870MCB1. Det enda Internet visste om den var just att det var en 8-bitars microprocessor med 64 bytes RAM och 2kB ROM.  En ganska klen sak med dagens mått mätt.

Kretskort Silva 220/225

Kretskort Silva 220/225

Som ni kan se har LCD:n knäckts och läckt. När jag spänningssatte den så tänder den dock upp displayen och visar siffror. Efter ganska noggranna efterforskningar visade det sig omöjligt(?) att få tag i en exakt likadan LCD-display. Det kändes lite motigt, så jag struntade i det för ögonblicket och kopplade in givaren (paddelhjulet) och mätte på sladdarna från den istället.

Signal från givaren

Det visade sig att grön var +5V till givaren, brun var jord till givaren och vit var data tillbaka. Givaren innehåller en Hall-sensor och lite elektronik. Två av paddelbladen innehåller varsin magnet. Det ena sätter utgången hög, den andra låg. Följaktligen kommer givaren att producera en puls per varv.

Det enklaste och billigaste verkar vara att designa ett nytt moderkort med en modernare microprocessor som man ansluter den befintliga givaren till.

Med en sådan lösning skulle man kunna implementera en del nya finesser som inte fanns tidigare. Enda begränsningen är att det bara finns en knapp, men begränsningar är till för att övervinnas! Trådlös anslutning? Fjärrkontroll? Uppdatering följer, kan nog dröja till hösten dock.

Vad gäller vågen som Magnus tappade så var det bara en lödning som släppt, så den fungerar fint igen efter lagning.

För övrigt så fick en rejäl rengöring med skruvmejsel, tops, aceton och stålull själva paddelhjulet och huset rent och fint så nu snurrar impellern lätt. //Mikael

Nattarbete…

Nu har vi verkligen kommit igång med båten. Igår kväll, efter introduktionsmötet vid Domsands Båtsällskap satte vi igång. Hela båten maskerades upp ordentligt inför allt lackarbete som skall göras de närmsta dagarna.

Flitens lampa lyser i natten...

Båtens fribord skyddades mycket effektivt med Maskeringsfolie från Biltema med en effektiv tejpkant. Billigt och suveränt konstaterade vi. Därefter maskerades ruffen inför stundande däcksmålning.

Skrovet har nu även fått ett första lager Hempel Underwater Primer sprutmålat. Det gick ganska bra. Färgen innehöll löjligt mycket lösningsmedel, så trots att viskositeten på färgen var alldeles för hög (> 60 sek) och sprutan spottade lite grand med apelsinskalseffekt så flöt det ut och dunstade riktigt fint.

Micke maskerar ruffen...

Magnus maskerar rufftaket...

Sedan demonterade vi vår Silva 225 logg som verkade ha en hel del problem. Den funkade inte alls faktiskt. Det fina är att Micke är elektroingenjör med en fantastisk förmåga att laga och löda i gamla prylar, så vi tänkte lägga upp en liten artikel om hur man byter display, ser om givaren funkar (levererar pulser till huvudenheten) och hur man åtgärdar allt som kan tänkas strula för att få gamla Silvaloggar att funka igen. Förutsatt att vi lyckas laga den, vill säga.  Mer om detta framöver.

Silva 225 logg med trasig display (än så länge...)